Tillbaka till vardagen efter en fantastisk påsk i min fina hemby tillsammans!
Vilket fint väder vi har haft, helt otroligt!

Nu är det nästan helg igen - det behövs efter många timmar på jobbet i veckan!
Mycket kul som händer på jobbet och det känns nästan ofattbart hur mycket jag
har lärt mig under de tre månader som jag jobbat på företaget.

Imorgon åker Fredrik på jobbresa med jobbet till Italien och jag får vara hemma
själv med barnen hela helgen. Känns faktiskt heeeelt okej, kan nästan inte tänka
mig att göra något annat än just det! Sovmorgon blir det definitivt inte men att slippa
stressa iväg till dagis och få möjligheten till att äta långfrulle är mer värt än alla sovmorgnar
i världen!

Våren med solen, fågelkvittret, asfalten och knopparna i trädgården har kommit!
Det märks så tydligt, hur alla runtomkring lever upp och blir så glada när våren
kommer, likaså jag!

Kanske just för att våren kommit, hittar jag lite blogglust igen!

Idag har jag en oerhört stolt son som för första gången har sovit hos Alvin inatt.
Jag är så otroligt imponerad av att han var så modig, han som annars
har väldigt svårt att somna och har aldrig somnat själv hemma utan att man
legat bredvid honom i sängen. Min stora kille liksom. I fredags sov hans andra
bästis Hugo här så det har minst sagt varit en intensiv helg och jag kan lova
att han somnade ovaggad ikväll.

Fina Tilde sov hos Lena inatt, också så klart imponerad av henne också men
jag kan säga att jag inte oroade mig över henne ett dugg, hon är så anpassningsbar
och skulle nog kunna sova hos nästan vem som helst :)

Jag har världens finaste vänner! Vänner som ställer upp när det behövs, som sprider
kärlek, glädje och solsken. Ni är fantastiska!

Tjolahooooopp vad glad jag är! Har precis sprungit första löprundan sen det berömda
fallet i augusti och tog mig runt 5km utan smärta! LYCKA! Att träna är så viktigt för mig
och jag har märkt att jag varit mer nerstämd än vanligt på sistone och nu inser jag ju
varför. Det är ju solklart, för att jag inte har tränat såklart! Och jag har inte ens tänkt
på det...

Nu jääääklarrr ska jag gå ner mina extrakilon även om dom inte är så många. Grymt
peppad är vad jag är! Och så hoppas jag på en snörik vinter med många turer i
skidspåret!

Eftersom min knöl på knät inte försvinner tyckte sjukgymnasten att jag skulle träffa en ortoped
på närakuten. Sagt och gjort, idag har jag suttit där halva dagen och väntat. Även om jag inte
har särskilt ont i den längre vill jag veta vad det är och när den tänker försvinna, gör ju ändå
ont när jag sitter på knä etc.

Men någon hjälp med knölen kan jag inte säga att jag fick. Han menade på att det inte var något
fel på något ledband osv, så därför skulle jag inte oroa mig över den, det skulle självläka så
småningom.

DÄREMOT såg han direkt att jag var överrörlig, något som jag inte haft en aning om tidigare.
Och att jag hade broskförslitningar i knäna, och att jag måste träna MYCKET nu så att jag inte
får artros i knäna som äldre. Ja, så nu är det bara att ringa sjukgymnasten igen då...

Läkaren var verkligen fantatiskt duktig, det märktes att han kunde sin sak. Han menade på att
sjukgymnasten aldrig kollat om jag var överledad, vanligtvis så skulle en ortoped bara tittat på
vad själva problemet var(knölen) och försökt löst det och av den anledningen så uppmärksammas sällan
såna här problem förräns det är försent att göra någonting åt det.

Så - det var väl någon mening med att jag föll och slog i knät den där gången i augusti!

Lycka är... att ha en spis!

För två veckor sedan brakade våran spis ihop och sedan dess har vi lagat mat
på en bordsspis med två plattor och en ugn. Har såklart funkat toppen så länge,
förutom att man inte kunde ha ugnen på samtidigt som båda plattorna ;)
Men NU mina vänner har vi en sprillans ny spis i vårat kök!

Bjuder på denna underbara Tildebild från November 2010.

Nöjd - nöjdare - Tilde!

Ibland känner jag att jag håller på att spricka av frustration när barnen inte gör
annat än bråkar och bråkar, om minsta lilla, varje dag. Men idag hände något som
fick mig att stanna upp, och inse hur stark kärleken mellan dessa två små hjärtegryn
egentligen är, jag blev så varm i hjärtat. Jag sa till barnen att "Mamma tänker dammsuga
nu", varav Tilde som är rädd för dammsugen skriker och springer mot Liam med armarna
utsträcka och ropar "Liam, komma dej". Som per automatik springer han fram, lyfter upp
henne i sin famn, bär med henne till rummet och säger "Såja gumman, vi går in här
så är mamma snart klar."

Så fantastiskt. Syskonkärlek när den är som bäst. Storebror räddar lillayster från den
farliga dammsugaren, som per automatik.

Underbar tolkning av Call your Girlfriend, av en Erato, vokalensemble från Uppsala.

Ibland saknas det motivation, ibland tid och ibland vettiga saker att skriva.
Ibland finns alldeles för mycket att skriva så det blir svårt att sortera ut.
Kanske har det varit en blandning av allt detta, och därav bloggtorkan!

Just nu är livet fyllt av vardagsliv och allt som hör till med 2 barn i olika sorts
trotsstadier. Blandat med det där vardagslivet är det också fyllt med en massa
nya spännande saker framöver!

Barnen är alldeles underbara. Samtidigt, så bråkar dom så ofantligt mycket så jag
blir vansinnig. Syskonkärlek, kallas det visst, det som får stackars mammor att
bryta ihop av frustration!

Nervös mamma till en stor kille som tänker sova över hos kompis för första
gången... Tro om han somnar eller kommer hem? SPÄNNANDE! :)
Han är huuuur modig som helst som provar om inte annat!
Det måste bero på att han är hos en toppenfamilj ;)