Far & son
Liam sitter nöjd hos Pappa :)
Lite frusen efter ett bad :)
goskit
Liam sitternöjd i babysittern och flinar.
Senaste veckan
Det dyraste i världen
Förlossningsberättelse
Vaknade lördagen den 11:e november av att jag hade värkar, det kändes ungefär som ond mensvärk som stramade åt. Det kom och gick, och gjorde väl inte så fasligt ont men jag anade att det var någonting på gång, så Fredde fick ställa in hockeymatchen och stanna hemma. Framåt eftermiddagen blev värkarna starkare och regelbundna, och vid 8 ringde jag förlossningen och där tyckte de att vi kunde komma in. Vid 21.00 åkte vi in till akademiska och när vi kom in var jag öppen 3 cm. Eftersom jag var lite skeptisk till medicinsk smärtlindrig fick jag lägga mig i ett varmt badkar, det var skönt! Men väl däri vart värkarna mycket starkare och efter någon timme klev jag ur badet. Fick varma kuddar att lägga på magen och vi började strosa runt lite i korridoren. Vid 01.00 tog jag första dosen lustgas, fast jag var livrädd för den först så var det ganska skönt. Fick några fyllor, vilket jag nästan fick panik av eftersom jag är lite rädd för att förlora kontrollen men jag vet inte om jag klarat av värkarna utan den. 02.45 tog barnmorskan hål på fostervattenshinnan så att vattnet gick, var då öppen 4,5cm och därefter tog det fart. vid 03.00 fick jag ryggbedövning, S-epidural. Det var väldigt jobbigt att ligga stilla när de skulle sätta dit den eftersom värkarna var så starka men jag bet snällt ihop :) därefter avtog smärtan rejält. Vid 03.45 var jag öppen 8 cm och 04.50 satte krystvärkarna igång. 05.20 kom han ut, den underbaraste varelse jag någonsin skådat. Han skrek lite men tystnade så fort de la honom på mitt bröst. Sen öppnade han ögonen och tittade mig rakt in i ögonen och grep tag med sin lilla hand om fredriks finger.
Det var det absolut mäktigaste ögonblicket i våra liv, det går inte att beskriva känslan med ord. Att man på en gång kan ha sådana känslor för någon man inte känner. Förstår inte hur jag kunnat leva utan honom så länge, kärleken är gränslös!
Därefter fick vi vara ifred någon timme innan det var dags att väga och mäta honom. Vi ringde till mina och fredriks föräldrar och grät en skvätt :) Han var/är så obeskrivligt vacker, alldeles slät hud och inga rynkor hade han när han kom ut, helt perfekt ! Sen försökte jag duscha men jag svimmade nästan så det var bara att lägga sig i sängen igen, och sen fick vi åka upp till BB. Där tillbringade vi första dagen, och på eftermiddagen kom farmor Maud och farfar Benny med kinamat och massor med presenter. Lille Liam sov mest hela tiden och var hur mysig som helst. Amingen kom också igång på en gång så det var jätteskönt, även om det var lite svårt i början. På kvällen kom Daniel & Johanna på besök och fick se vårat lilla underverk. Sen sov vi kvar en natt till och på måndagen fick vi åka hem efter att vi väntat hela dagen. Var så skönt att komma hem, smärtan blir mer påtaglig när man är på sjukhus tycker jag. På kvällen kom Daniel, Lotta, Linus, Maud, Benny, Sanne, Johan, Emmy, Ludvig, Calle & Lina på besök. Hade hur ont som helst och jag var såå trött. Så det var lite skönt att vara ensamma hela tisdagen.
Nu har det gått två veckor och allt har gått så fruktansvärt bra. Han hade gått upp 120gram i vikt de fem första dagarna och efter 11 dagar hade han gått upp ytterligare 245gram så det är skönt att veta att han får i sig tillräckligt. Han är en trygg liten kille som verkar nöjd med livet. Han sover mest hela tiden(även nätterna), och äter bra. Och sötare grabb får man leta efter ;) Fast så tycker såklart alla om sina egna barn. Jag hade aldrig trott att det skulle kännas SÅHÄR bra att vara mamma. Lyckan är fullkomlig.
Nu har det gått 14 dagar, och för några dagar sedan kom jag i mina jeans för första gången! Jag lovar att jag blev glad! Känns som att jag har en helt ny garderob :) 11 kilo har jag tappat redan, helt otroligt!
Nu går jag bara och väntar på att få åka hem till norr och visa upp honom för alla där, längtar hem så otroligt mycket!
Familjen Andersson-Sjödin
heja modo :)
Jag inviger vagnen
Min nya fina mössa.
Vår lilla prins.
Klockan 05.20 tittade han ut till oss efter en lång natt för både mamma och pappa. Lilla Liam vägde 3460 gram och var 51cm lång. En frisk krabat som sover och äter mycket och som vi inte förstår hur vi kunnat leva utan. Vi är helt förälskade i vår änglabebis, han är det bästa som hänt oss!
Tusen tack för alla sms och hälsningar via internet, har kommit hem från BB idag och har inte hunnit svara på nästan något, men vi hör av oss så fort vi orkar och har tid! Vi mår iallafall jättebra allesammans!
p.s tusse, du hade rätt angående lilla näsan, visst är det en musnäsa alltid :)
mys i fåtöljen :)
Ännu en bild v.40
Tjockis i v.40 i Freddes egensydda pyjamasbrallor :)
Över tiden
Jag som trodde att den skulle titta ut tidigare, men inte det :) Idag har jag istället inte känt något alls annat än en energi jag inte tidigare haft. usch, men nu kan det inte vara länge kvar tills skrutt tänker komma ut till oss. Ju längre tiden går desto mer tänker jag på förlossningen, jag som inte alls oroat mig tidigare.... men det ska nog gå bra, ut kommer den förhoppningsvis.
Idag har telefonen gått varm här hemma, folk är som tokiga :) Mamma till exempel påstår sig ha det värre än mig som måste gå och vänta, men där tror jag allt hon har fel :) Det är ju trots allt JAG som ska bli mamma och inte hon :) bara lilla mormor. vad konstigt det känns, att mamma ska bli mormor! det låter gammalt på något vis.... men hon är ju inte så gammal som tur är :)
Nu har jag värvat 7 personer som alla fullföljt sina erbjudanden så jag hoppas att jag får desperate housewivesboxarna nu, skulle inte vara helt fel att ha något att göra om dagarna. Men bebben borde kommit innan filmerna tycker jag :)
Klockan är nu 3 på natten och tragiskt nog sitter jag framför datan. I sängen kan jag inte ligga för det gör sååå ont, och tv:n är ju inte min favorit. Det kanske blir sudokuboken som får göra mig sällskap inatt, måste passa på att tacka dig Lina för en geniala idén att köpa mig den! Jag har löst säkert 15 pussel ikväll, vad hade jag annars gjort?! :) SÅ TACK, DET RÄDDAR MINA NÄTTER :)
godnatt mina vänner.
Varsel om vräkning!
Bäste bebis, Härmed varslar jag, i egenskap av hyresvärd, Dig om vräkning.
Vräkningen kommer äga rum snarast, dock senast inom 15 dagar (se bilaga 1, UL rapport). Till grund för vräkningen föreligger ett uppenbart ointresse från Din sida att följa sedan tidigare överenskommen hyresperiod med slutdatum 061109, samt de störande nattliga aktiviteter Du redan fått tillsägelse om.
För att underlätta för alla berörda parter ber jag Dig att flytta ut självmant.
Vart tar du vägen bebis?
Enligt det andra UL är bebis beräknad till på torsdag, det är bara ynka en dag kvar ungefär. Och enligt det första ultraljudet var bebisen beräknad till idag, men inte då :(
Nu vill jag att du ska komma, jag orkar inte vänta på dig längre, lillskrutt! Känns helt otroligt, att det redan gått nio månader sedan vi fick veta att du fanns därinne :) Eftersom den inte var planerad så var vi till familjeplaneringen, vi visste inte riktigt hur vi skulle ställa oss inför det stora val vi hade framför oss. Vi gick därifrån med en aborttid inbokad ett par veckor senare (eftersom det var svårt att få tid så fick vi tid för säkerhets skull). Direkt när vi gick därifrån hade vi båda bestämt oss, en abort var inget alternativ. Det första vi gjorde när vi kom hem var att kasta tabletterna vi fått med oss, och sedan den dagen har inget känts så självklart som att lillskrutt skulle komma till världen. Och tiden har gått fort, det känns som igår när vi fotade den lilla magen som putade ut lite lite lite så det knappt syntes. Månader, veckor, dagar har runnit förbi och jag har haft turen med mig under hela graviditeten. Har mått som en prinsessa och burit magen med stolthet. Fredrik och jag har kommit varandra allt närmre och han har skött sig exemplariskt som pojkvän till en gravid kvinna :) Jag är så otroligt glad att jag fann just dig! Ingen skulle kunna bli en bättre pappa till mitt barn.
Jag har fått julkänslor. Kan tycka att det är alldeles för tidigt, det är ju bara början av november! Men hur lätt är det när alla affärer är proppade med julsaker och när snön legat vit på backen. Nej jag vill bara plocka fram adventsljustakarna, sätta upp julgardinerna, slå på en julskiva och dricka glögg och äta pepparkakor med ädelost. Men det får allt vänta en månad till! Man FÅR inte börja i förtid, det är liksom bara så. Men i smyg kanske man kan få gå runt och ha känslorna i kroppen bara? Innan vi vet ordet av kommer advent att vara förbi och strax efter det är hela julen borta och kalla & långa januari och februari väntar....
Nej, nu har det snart blivit dags att krypa till kojs. Det är inget jag längtar efter, för det gör så fasligt ont att ligga i sängen. Men om jag sover så är det snart "imorgon" och då är det en dag närmre bebisankomsten :) Kanske den bestämmer sig för att titta ut redan inatt? Man vet aldrig..... Ingen skulle bli gladare än jag iallafall.
Godnatt vänner.