dunderförkyld

Har bara gått och vänta på att även jag skulle bli smittad med tanke på att Liam varit dålig. Trodde ett tag att jag skulle klara mej -men icke. Dundersnorig i näsan och med sand i ögonen försöker jag hålla mej vaken eftersom min solstråle till son vägrar ligga ner i sängen. Hade tänkt både ta en promenad idag -och gå på bodypump men det är bara att glömma. -21 var det imorse, då stannar vi inne!

Perspektiv.
Tänk, så underligt det egentligen är. När man väntar på bussen eller när man är tidig till något kan en minut kännas som en timme lång. Är man däremot försenad eller, tittar på favoritserien går en minut så otroligt fort. Likaså en sträcka på 1km är otroligt lång om man har bråttom, medans den känns som 100 meter när man till exempel går på stan. När det är 15 plusgrader ute, kan det kännas förvånansvärt varmt -eller så fryser man häcken av sej. En vecka känns som ett år när man väntar på att föda barn -men när man väl fått barnet springer en vecka iväg fort som attan.Ja märkligt är det.

Kommentarer
Postat av: mamma

Vilken tur att du fick vara frisk när Liam var som dåligast.
Krya på dej älskade dotter

2007-02-23 @ 12:44:38
Postat av: Lena

Hej min skatt! Läste precis ditt inlägg om SKRATT och grät-skrattade under tiden. Tänk så många interna och underliga saker som vi aldrig kommer att glömma. Det är minnen som på något sätt etsat sig fast för all framtid. Det sköna är att vi kan plocka fram dem när det behövs som mest och bara glädjas åt allt det vi har fått uppleva tillsammans! Så mycket märkligt, så mycket svårt och så mycket lyckligt. Nu har mor och far precis åkt hem. Sitter här om tänker på hur fruktansvärt tomt det blir. Det ekar i mitt huvud! Älskling, jag saknar dig sååå mycket nu när jag inte fått se dig på alldeles för länge! jag gör vad som helst för att få träffa dig i veckan! :) Nu väntar tvättstugan, men jag ringer lite senare. Kärlek i stora lass.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback