Efter många förfrågningar kommer här en liten sammanfattning av den stora dagen :)

Vaknade lördagen den 11:e november av att jag hade värkar, det kändes ungefär som ond mensvärk som stramade åt. Det kom och gick, och gjorde väl inte så fasligt ont men jag anade att det var någonting på gång, så Fredde fick ställa in hockeymatchen och stanna hemma. Framåt eftermiddagen blev värkarna starkare och regelbundna, och vid 8 ringde jag förlossningen och där tyckte de att vi kunde komma in. Vid 21.00 åkte vi in till akademiska och när vi kom in var jag öppen 3 cm. Eftersom jag var lite skeptisk till medicinsk smärtlindrig fick jag lägga mig i ett varmt badkar, det var skönt! Men väl däri vart värkarna mycket starkare och efter någon timme klev jag ur badet. Fick varma kuddar att lägga på magen och vi började strosa runt lite i korridoren. Vid 01.00 tog jag första dosen lustgas, fast jag var livrädd för den först så var det ganska skönt. Fick några fyllor, vilket jag nästan fick panik av eftersom jag är lite rädd för att förlora kontrollen men jag vet inte om jag klarat av värkarna utan den. 02.45 tog barnmorskan hål på fostervattenshinnan så att vattnet gick, var då öppen 4,5cm och därefter tog det fart. vid 03.00 fick jag ryggbedövning, S-epidural. Det var väldigt jobbigt att ligga stilla när de skulle sätta dit den eftersom värkarna var så starka men jag bet snällt ihop :) därefter avtog smärtan rejält. Vid 03.45 var jag öppen 8 cm och 04.50 satte krystvärkarna igång. 05.20 kom han ut, den underbaraste varelse jag någonsin skådat. Han skrek lite men tystnade så fort de la honom på mitt bröst. Sen öppnade han ögonen och tittade mig rakt in i ögonen och grep tag med sin lilla hand om fredriks finger.
Det var det absolut mäktigaste ögonblicket i våra liv, det går inte att beskriva känslan med ord.  Att man på en gång kan ha sådana känslor för någon man inte känner. Förstår inte hur jag kunnat leva utan honom så länge, kärleken är gränslös!

Därefter fick vi vara ifred någon timme innan det var dags att väga och mäta honom. Vi ringde till mina och fredriks föräldrar och grät en skvätt :) Han var/är så obeskrivligt vacker, alldeles slät hud och inga rynkor hade han när han kom ut, helt perfekt ! Sen försökte jag duscha men jag svimmade nästan så det var bara att lägga sig i sängen igen, och sen fick vi åka upp till BB. Där tillbringade vi första dagen, och på eftermiddagen kom farmor Maud och farfar Benny med kinamat och massor med presenter. Lille Liam sov mest hela tiden och var hur mysig som helst. Amingen kom också igång på en gång så det var jätteskönt, även om det var lite svårt i början. På kvällen kom Daniel & Johanna på besök och fick se vårat lilla underverk. Sen sov vi kvar en natt till och på måndagen fick vi åka hem efter att vi väntat hela dagen. Var så skönt att komma hem, smärtan blir mer påtaglig när man är på sjukhus tycker jag. På kvällen kom Daniel, Lotta, Linus, Maud, Benny, Sanne, Johan, Emmy, Ludvig, Calle & Lina på besök. Hade hur ont som helst och jag var såå trött. Så det var lite skönt att vara ensamma hela tisdagen.

Nu har det gått två veckor och allt har gått så fruktansvärt bra. Han hade gått upp 120gram i vikt de fem första dagarna och efter 11 dagar hade han gått upp ytterligare 245gram så det är skönt att veta att han får i sig tillräckligt. Han är en trygg liten kille som verkar nöjd med livet. Han sover mest hela tiden(även nätterna), och äter bra. Och sötare grabb får man leta efter ;) Fast så tycker såklart alla om sina egna barn. Jag hade aldrig trott att det skulle kännas SÅHÄR bra att vara mamma. Lyckan är fullkomlig.

Nu har det gått 14 dagar, och för några dagar sedan kom jag i mina jeans för första gången! Jag lovar att jag blev glad! Känns som att jag har en helt ny garderob :) 11 kilo har jag tappat redan, helt otroligt!
Nu går jag bara och väntar på att få åka hem till norr och visa upp honom för alla där, längtar hem så otroligt mycket!