Enligt det andra UL är bebis beräknad till på torsdag, det är bara ynka en dag kvar ungefär. Och enligt det första ultraljudet var bebisen beräknad till idag, men inte då :(

Nu vill jag att du ska komma, jag orkar inte vänta på dig längre, lillskrutt! Känns helt otroligt, att det redan gått nio månader sedan vi fick veta att du fanns därinne :) Eftersom den inte var planerad så var vi till familjeplaneringen, vi visste inte riktigt hur vi skulle ställa oss inför det stora val vi hade framför oss. Vi gick därifrån med en aborttid inbokad ett par veckor senare (eftersom det var svårt att få tid så fick vi tid för säkerhets skull). Direkt när vi gick därifrån hade vi båda bestämt oss, en abort var inget alternativ. Det första vi gjorde när vi kom hem var att kasta tabletterna vi fått med oss, och sedan den dagen har inget känts så självklart som att lillskrutt skulle komma till världen. Och tiden har gått fort, det känns som igår när vi fotade den lilla magen som putade ut lite lite lite så det knappt syntes. Månader, veckor, dagar har runnit förbi och jag har haft turen med mig under hela graviditeten. Har mått som en prinsessa och burit magen med stolthet. Fredrik och jag har kommit varandra allt närmre och han har skött sig exemplariskt som pojkvän till en gravid kvinna :) Jag är så otroligt glad att jag fann just dig! Ingen skulle kunna bli en bättre pappa till mitt barn.

Jag har fått julkänslor. Kan tycka att det är alldeles för tidigt, det är ju bara början av november! Men hur lätt är det när alla affärer är proppade med julsaker och när snön legat vit på backen. Nej jag vill bara plocka fram adventsljustakarna, sätta upp julgardinerna, slå på en julskiva och dricka glögg och äta pepparkakor med ädelost. Men det får allt vänta en månad till! Man FÅR inte börja i förtid, det är liksom bara så. Men i smyg kanske man kan få gå runt och ha känslorna i kroppen bara? Innan vi vet ordet av kommer advent att vara förbi och strax efter det är hela julen borta och kalla & långa januari och februari väntar....

Nej, nu har det snart blivit dags att krypa till kojs. Det är inget jag längtar efter, för det gör så fasligt ont att ligga i sängen. Men om jag sover så är det snart "imorgon" och då är det en dag närmre bebisankomsten :) Kanske den bestämmer sig för att titta ut redan inatt? Man vet aldrig..... Ingen skulle bli gladare än jag iallafall.

Godnatt vänner.