En vanlig dag hos en ambitiös, överstressad tentapluggande student.
06.00 - 07.00 Duschar, äter frukost, packar matlåda, packar böcker, sminkar fixar.
07.10 Bussen går mot staden
07.41 Nästa buss mot polacksbacken
08.15-10.00 Första föreläsningen. Jag funderar starkt på varför jag egentligen sitter där.
10.15.1200 Andra föreläsningen. Jag är ännu tröttare. Intressant, roligt, begripligt. det gillar vi.
12.00 - 13.15 LUNCH. Äter snabbt, och räknar sedan frenetiskt tal ur boken.
13.15 - 15.00 Gästföreläsning. Är det värt det? Nej, vi pluggar och dricker kaffe istället på Norrlands.
17.30 Bussen går hemåt. Upp med matteboken och räknar några tal.
18.00 Hemma. Äntligen hemma. Får busa med Liam en timme innan jag slår upp böckerna på nytt och nöter.
22.30 I säng.
23.00 - 05.45 Drömmer om matematik.
I förrgår kändes allt hopplöst. Hur ska jag klara tentorna? Igår bestämde jag mig för att jag skulle satsa, inte känna efter, bara RÄKNA. Om jag inte klarar tentorna, har jag iallafall gjort så gott jag kunnat om jag lagt ner all min lediga tid på matten.
Idag känns det hopplöst, igen.
Jag är trött, frusen, omotiverad och vill skita i alltihopa.
Men, om jag inte klarar tentorna? Kan jag då säga att jag gjort så gott jag kunnat? Nej. Ta dig i kragen!
för övrigt. Jag håller på att bli psyksjuk. För, inte kan det vara riktigt friskt att mitt i natten, när ens barn ligger bredvid en och skriker, ligga och lösa ekvationer som handlar om varför barnet skriker, och när han kommer att sluta?
En riktig mamma, skulle väl ändå ha handlat? Jag skyller på att det handlar om en period. En övergående period. När tentorna är klara, blir jag normal igen då? Om inte, lovar jag att uppsöka psykolog.
oj oj oj,, men stackars lilla duuu,,, du verkar ju såå stark och duktig som nöter på med din matte,, önskar jag hade läshuvud,,, eller matte i alla fall, har alltid haft suuuper svårt för matte och har haft jämt dåligt betyg, beundrar dom som KAN, du e en JÄTTE BRA MAMMA,,,som bryr dig om liam genom att ge honom det han vill, om inte exakt just NU,, SÅ PÅ SIKT kommer han få igen allt. kram på dig!!
men duuuu!
Du ÄR en bra mamma, tvivla aldrig på det!!!!
Det här e ju en väldigt kort period i erat liv..och som Veronica skrev att ni kommer ju kunna ta igen allt det där sen!!
Men förstår att det känns jobbigt just nu, men ge absolut inte upp, försök tänka på jullovet som faktiskt inte är så långt bort :-)
Du gör så gott du kan och mer kan du inte göra.
Kramar till dig!!!
Du är duktig som kämpar! Det kommer att gå fint. tur att du har Fredrik som stöttar dej!
Du/ni ska bli ompysslade när ni kommer så ni får laddade batterier. Kram