håller jag på att kollapsa. Liam har kommit in i en ny period i livet. En TILLVÄXTPERIOD. Det leder till att han äter konstant. och då menar jag verkligen konstant. Om nätterna hinner han knappt somna innan han vaknar och kommer på att det skulle nog vara gott med en liten slurk....

Och så där fortsätter det, även om dagen. Jag hinner inte göra annat än att amma min lilla gosse... Var ett tag orolig för att mjölken skulle ta slut eftersom han äter sådant, men efter en vägning på BVC idag kunde vi konstatera att så är inte fallet. Min mjölk är alldeles tillräcklig, och tydligen också mycket god :)

Tänk att man aldrig har fått så lite gjort hemma, trots att man knappt lämnar lägenheten under dagen... Jag skulle behöva vika tvätt, tömma diskmaskinen och dammsuga. MEN när jag väl får en liten stund över då Liam sitter nöjd i babysittern och flinar och snackar en massa så sätter jag mig istället här. Man måste väl få slappna av en liten stund? ;) Vi är ju faktiskt två som bor här, och att mata en hungrig bebis är faktiskt ett heltidsjobb har jag kommit fram till.

Men i all den här tröttheten så kan man inte annat än att vara glad. För mellan varven när han inte äter, då är han faktiskt riktigt glad och jollrar och ler och är allmänt charmig. Så, jag kan leva med att vara mjölkkossa, så länge han inte tänker börja skrika dagarna igenom :) Men det har ännu inte hänt så jag tror han tänker fortsätta att vara en nöjd och snäll pojke.


Jag vet minsann vad charm är :)