Nu är snart Liam två månader gammal. och trots två månader utan riktig sömn är jag förvånande pigg. Alla påminner mig ofta om att passa-på-att-sova-när-han-sover om dagen. Jag kan nog räkna gångerna på en hand jag lyckats lägga mig ner under dagen när han somnat. För det är ju då, då man kan passa på att fixa och trixa med en massa saker utan att bli avbruten. Men visst, jag tror nog att ni har rätt i att även jag skulle behöva den där sömnen. I snart två veckors tid har jag blivit bortskämd här hemma, och det har varit skönt att pinna ner på morgonen nyvaken och bara lämna över honom till mormor och sen krypa tillbaka ner i sängen. Lite dåligt samvete har jag, men snart har jag honom för mig själv igen och då kommer jag att hinna med honom mer än väl.

Ikväll ska jag till min gamle vän Tusseluren, och snacka lite goja. Sen imorgon bär det av hemåt, dit det inte finns någon snö.