Hela min kropp är alldeles skakig. Träningspasset är med andra ord utfört. Jag är stolt över mej själv, och jag är stolt över min vän Lina. Det känns så jädra skönt efteråt, att jag gjort det. Nu kanske det blir lättare att ta sej dit nästa vecka. Men jag fasar för morgondagen, för att vakna upp imorgonbitti och inte ta mej ur sängen. Eftersom Fredrik är och spelar hockey ikväll så har Liam varit med farmor och farfar. Och han hade varit jättejätteledsen. Så fort han såg dom började han stortjuta och läppen kom fram. Enda gången han lugnade sej var när han inte såg dom, så han låg över axeln. Åh, hade jag vetat det hade jag aldrig gått.... men, nu får vi se till att han får träffa dem lite mer innan han stannar nästa gång. Tur att jag inte fick veta det förräns jag kom hem iallafall :) När jag kom hem hade han somnat i vagnen, men i sömnen låg han fortfarande och snyftade och gjorde ledsna grimaser. usch, vilka elaka föräldrar som bara försvann och lämnade honom med två pepparkakor!