Liam kom hem från Östhammar igår, och vad får jag höra om inte de efterlängtade ordet: MAMMA!! =) Gissa om jag blev glad. I och för sig joller, och inte riktiga betydelsen men ändå. Det är musik i mina öron, ma-ma-ma-ma-ma.
Jag har missat mycket under dessa 2 dygn. Fler och fler "ord" kommer, nana, mama, lala osv. Det är hur roligt som helst. Något som är mindre roligt är att han totalvägrar sömn. Gallskriker och tar man upp honom blir han jätteglad och sätter igång med jollrandet. Det kunde ha varit värre iallafall. Han är nöjd och glad och skrattar och verkar tycka att det mesta är roligt. Blir mallig när han ställer sig upp, det bara lyser i ögonen på honom. Han är fantastisk! Skulle jobbat till 18 idag men barnet som skulle vart kvar så länge dök aldrig upp, så jag fick glatt bomma igen stället vid 16.

För två år sedan, när jag och Fredrik träffades fick jag en orkidée av honom. Våran egna kärleksblomma blev det. Blomman har blivit kvar hemma i Myckel och jag har ganska länge tjatat om att få en ny orkidée. Dessutom har den första drabbats av ohyra och min mor överväger att ta död på den. Så igår, kom jag in i köket och vad står på köksbordet om inte en helt, ny, otroligt vacker lila orkidée! Gissa om jag blev glad? När man är totalt oförberedd, och till och med slutat nämna det för sambon så står den där! Åh, han gör mig så glad!

Just nu längtar jag efter att få träffa Lena. Jag behöver träffa henne, snarast.
Samma med Mirjam, nu har det redan gått över 2 månader sen sist. Saknar så det gör ont!