Så var vi framme. Resan gick otroligt bra. Liam har nyss däckat, helt slut efter dagens alla nya intryck. Redan när vi kom till Arlanda var Liam hur trött som helst, han hade missat en sovtid eftersom det börjar bli nästan omöjligt att somna i  bilen. Sen vart planet försenat, och Liam började bli otroligt rastlös och var rätt kinkig. Men när vi gick runt och tittade på alla människor vart det bra igen, så han gick att underhålla :) Väl när ombordstigningen började blev vi informerade att vi fick gå ombord före de andra. En vänlig själ bar min väska, och väl på planet fick vi hjälp att spänna fast Liam. Det behövdes inte mer än ett stigande plan för att få Liam att somna in. Kan tänka mig att det är rätt sövande, det vibrerar ju ganska fint :) Han sov hela flygresan, och vaknade när vi landade. Då skrek han rätt mkt och kliade i örat, kan tänka mig att det var lite obehagligt eftersom det fortfarande inte är riiiiktigt läkt efter öroninflammationen. När vi kom fram väntade mormor och vi satte oss i bilen. Några mil senare sov Liam igen, tills vi var framme. In på affären och hälsade på Astrid o Gudrun, då vaknade han till liv. Mycket att titta på igen. Sen åkte vi hem, liam fick lite käk, badade och nu sover han gott i sin säng. Det är skönt att vara hemma. Skönt med naturen, tystnaden och lugnet. På den avslappnade livsstilen. Redan vid gaten började jag känna mig som hemma, för alla pratade sådär som man gör här :)

Godnatt kära vänner, nu ska jag ta en promenad, räkna matte och sen sova.