Tillbaka i Björklinge.

Så var vi hemma igen. Eller det var ett par dagar sen vi kom hem faktiskt, rättare sagt i söndags natt. Liam verkar otroligt glad över att vara hemma igen, han skrattar hela tiden och är otroligt nöjd. Kanske längtade han, precis som mamma, hem lite. Hur som helst är det skönt att vara på hemmaplan igen, även fast vi haft det fantastiskt bra i Norrland. Hemma är ju alltid hemma. Så vad har vi hunnit med?
Jag listar:

  • Varit på Annikas examen i Umeå. Mycket trivsamt med fin middag och en nöjd Liam.
  • Träffat gammelmormor och gammelmorfar, både en och två och tre gånger.
  • Jag har solat, en hel del!
  • Liam har gungat varenda dag, och det var roligt.
  • Två nya gaddar har växt fram.
  • Vi har träffat Mattias & Anna, Markus & Annika, Emil, Frida, Suss & Sofia, John, Anna H och Maria L.
  • Vi har varit på Myckelgensjöskolans sista skolavslutning.
  • Vi har varit på två myckelgensjö-matcher.
  • Vi har varit in till Ö-vik och shoppat lite.
  • och träffat mer folk.

Egentligen har vi inte gjort så mycket. Träffat rätt många, slappat, varit hemma. Det är ju så skönt att bara vara. Kom hem sent på natten till måndagen, gick och la oss. Dagen efter plingade det på dörren kl. 8. Givetvis var farmor här, nyfiken på att se hur Liam växt och utvecklats. Därefter kom Lotta och vi tog en promenad i spåret. Dagen gick åt till att tvätta, packa upp, räkna MA och bara njuta av att vara hemma i sitt eget. Idag har jag träffat avd. 2 från Ramsjö förskola och Liam fick en present från hela förskolan. Jättecoola kläder fick han, ett linne och ett par shorts :P Sen har vi haft det lugnt och skönt här hemma. Ätit lunch, nu sover Liam. Om ett tag kommer våra grannar Maria & Ebba och sällskapar med oss ett tag, alltid roligt att umgås lite när man bara är hemma! Liam föll ur gåstolen idag. Livsfarlig grej det där. Jag stod och borstade håret framför spegeln, Liam var bara ett par dm från mig. Jag tittade bort ett par sekunder och vips så får han syn på något på golvet som han verkligen vill ha. Så rätt vad det är när jag tittar ner ser jag hur han är på väg över, försöker få tag på honom men han hinner före ner i golvet. Gick jättebra, tror han blev mest rädd. Och jag om inte ännu räddare. Man får verkligen inte släppa blicken, usch vad läskigt det där är. Men han hinner nog göra illa sig måååånga gånger till.

Ha det gott!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback