Lena, Bella och big brother. Vi var tight sammansvetsade, våren 2005. Jag saknar alla Lena-Bella-BB-kvällar tillsammans. Vadå, big brother? En patetisk tv-såpa kanske ni tänker. Men för oss var det så mycket mer än så. Det var det ultimata sättet att fly från all stress, allt plugg och bara njuta. Vi levde oss verkligen in i deras värld, fullkomligt. Det blev skratt och det blev tårar, mest skratt.

Britt, Carl-Fredrik, Elita, Klas, Tina och alla andra. Som jag saknar dem.

Ikväll ska jag till Lena, vi ska ha en riktig Lena-Bella-myskväll. Dock utan big brother. Men den ska nog bli bra iallafall :) Känns helt underbart att åka iväg själv, och bara vara jag för en kväll. Utan att tänka på att det ska matas, badas, nattas och tusen andra saker som hör till. Jag klagar inte över att det är jobbigt att ta hand om Liam på något sätt, jag bara njuter av tanken att få vara Bella - bara Bella. Kliva på bussen utan vagn, kliva av bussen utan vagn. Gå ut och äta och veta att jag faktiskt kommer att kunna äta min mat i lugn och ro. Inte tänka på att vara hemma en viss tid för att det ska sovas, nattas. Bara vara jag.

Tack Lena för att du finns i mitt liv. Tight som spaghetti utan smör. Tight som ihoplimmat lego. Minns du?