Örnsköldsvik nästa!

Stress stress stress. Den här veckan har bestått av nästan enbart detta. Ikväll har jag landat, för imorgon beger jag mig HEM! Trygghet, lugn och ro väntar. Och en sorglig begravning. Det är alltid skönt att komma hem, kanske är dock inte omständigheterna de bästa. Men skönt att få ta avsked, träffa nära och kära.
Imorgon väntar fika med världens raraste Emma i Ö-vik, sen träffa mamma, invänta syster med stora magen och slutligen åka hem till byn. Vilken lycka att få se systers stora mage, och förhoppningsvis få känna lillan sparka. Jag skriver lillan, för jag är nästan säker på att det är en flicka. På fredag blir det begravning, och därefter en lugn helg hemma med familjen. Finns många jag skulle vilja hinna träffa, men förhoppningsvis hinns det med till jul, för nu vill jag bara ta det lugnt, plugga och umgås.

Idag har vi labbat, jag och Lars. Förra veckan satt vi med labben från 8-16, idag vart det endast 8.30-11. Framsteg! Tror vi börjar lära oss lite mer hur det funkar med att skriva programkod. Roligt är det! Därefter begav jag mig till stan och fikade med min pärla Lena. Därefter bibblan, läste på inför redovisningen, gick en runda till på stan, och därefter våga-tala-kurs. Nu återstår packning och sänggång. Imorgon har jag endast 1 föreläsning från 8-10 och den tänker jag med gott samvete strunta i. Känns som att jag bor på universitetet, och en föreläsning kan man faktiskt missa.

Längtan.
Igår fick jag ett glatt besked! Min glädjespridare Johanna kommer till Sverige i februari! Åh som jag saknar henne. Sista gången jag träffade henne var i oktober förra året, och det är på tok förlänge sen! Så, hon kommer till Uppsala antingen den 9:e eller 10:e februari och stannar antingen från lör-mån, eller från sön-mån.
Jag beundrar henne, för hon har en förmåga att alltid stå trygg på jorden och alltid ta saker med en klackspark. Hon kommer att lyckas bra här i livet, göra karriär och bli någonting stort. Hon har skänkt så mycket glädje till mitt liv, så många skratt och så många minnen. Jag önskar att jag kunde övertala henne att börja plugga här i Uppsala, men tyvärr så har hon hittat sin utbildning i Paris. Men det är klart att jag är glad för hennes skull, hon ska göra precis vad hon känner för och skita i resten, och det vet jag också att hon gör! Vi finns ju kvar här, och väntar på henne ;)
Nej, nu väntar packlistan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback