Vi ses sen, Emil!
Nu har Emil stilla somnat in och vecklat ut sina vingar.
Igårkväll slutade hans hjärta att slå, och de kunde stänga
av respiratorn. Han var till 95% hjärndöd, och det fanns
ingenting som kunde få honom tillbaka.
Det är orättvist, så jävla orättvist.
Våran Emil, varför?
Det gör så ont inuti mig, och alla minnen
bara ploppar upp ett efter ett.
Allra ondast gör det, när jag tänker på
hans närmaste familj och hans flickvän
som han älskade så djupt.
Jag önskar jag kunde räcka till,
få bort den onda smärtan från er alla.
Jag vill inte säga hejdå.
För vi ses ju sen, eller hur? Ja, det gör vi!
Vi ses sen Emil!
Nej det finns nog inga ord som kan trösta.
Så jag skickar er en styrkekram och hoppas ni orkar tjämpa på viadre i Livet.
Kram //mamma Milla
Beklagar sorgen!!
Jag säger som du. Vi ses Emil! Skönt om dej Issa och var rädd om dej och din familj! Kram
Jag kan inte låta bli att tycka det är så fruktansvärt orättvist. Onda människor kan leva tills de stupar av ålderdom, goda människor får livet ifråntaget innan de knappt ens börjat leva!
Det är dock med stor glädje jag kan titta tillbaka på en otrolig glädjespridare som jag många gånger fick mej ett gott skratt med.
Värme och kärlek till dej min Isabelle!
Varma kramar till dig gumman!
Ja, det är verkligen så sjukt sorgligt. Så fel. Så tragiskt. Jag vet verkligen inte vad jag ska säga, finns ju inget som får honom tillbaka eller ens ger tröst för en stund.
Smsade Frida i fredags, men har inte fått något svar. Förstår helt och fullt att hon varken har tid eller lust att svara just nu, men jag tänkte bara dubbelkolla med dig så att hon inte har bytt nummer eller så?
Hej, hej! Tänkte bara höra om du möjligtvis har Fridas mobilnr, jag har tyvärr bara det gamla.
Tänkte bara skicka en liten hälsning till henne... Vet inte vad jag kan göra för dem, men vill visa att jag bryr mej...
Du kan skicka det på min mail [email protected]
Kramar från mej