Jag vet inte var jag ska börja. Alla hjärtans dag - är det verkligen en bra dag? För vissa. För alla par, som har någon att somna på kudden bredvid kanske. Och för handlarna, som säljer hjärtformade prylar för miljontals kronor. Tänk att det till exempel säljs 4 000 000 rosor varje år på alla hjärtans dag.

Men alla andra då?
Min första tanke går till högstadieelever. Rosor delas ut från höger till vänster, och där i mitten står en stackare som bara tittar på. Han eller hon får inte en enda ros. Alla andra är glada, sitter och fnissar och läser i hälsningen som sitter på rosen. På sidan om står den roslöse stackaren och undrar varför man inte bara kan knäppa med fingrarna så att man blir osynlig.
Och varför en enda speciell dag, då man "tvingas" köpa något, bara för att man annars inte anses visa tillräckligt att man inte tycker om personen ifråga. Skulle inte du bli gladare, om du fick den där rosbuketten på en "vanlig" dag, utan att du förväntat dig att få något?

Jag ska inte säga att jag bojkottar alla hjärtans dag, men visst väcker den vissa funderingar. För mig har just den dagen ingen särskild betydelse, inte nu när man har gått och blivit så här vardaglig *skrattar*
Men jag förstår alla nyförälskade, och andra som njuter av dagen! Visst njuter jag också av dagen, men jag njuter lika mycket av alla andra dagar! Själv sitter jag här ensam, medans fredde är på hockeyträning.

Jag har dock blivit uppvaktad idag! Och med något jag absolut inte förväntat mig, och det gjorde mig jätteglad!
Fick ett superfint guldhalsband av fredrik, med två söta hjärtan. Dessutom en ask choklad, och en gullig nalle.
Han är bäst min fredrik! Jag älskar dej!

Fick ett brev på posten idag också av min söta mamma, jag och Fredrik fick ett brev, och Lilleman ett brev. Liam fick en liten katt och en hund, och han blev så glad så han verkade aldrig vilja sluta pussa på dom! Jag och Fredde fick ett bidrag till att gå ut och äta middag eller göra något annat mysigt. TACK!

Alla mina:
Jag älskar er, och jag vill aldrig leva utan er!