En dag kan börja bra, helt fantastiskt bra och mindre bra. Eller rent ut sagt förjävligt. så började min dag. Däremot, så slutade den fantastiskt bra! Inte på grund av något särskilt, utan bara 4 timmar slitande framför datan, vilket resulterade i att jag inte längre har obörjat på inlämningsuppgiften i programkonstruktion.
Dagen började mindre bra, därför att:
Jag åkte tidigare till stan, för att hinna köpa busskort på upplysningen.
När jag kom dit, så var det såklart stängt tills kl.8.
Väntade i stan en halvtimme, tills dom öppnade. Kollade för säkerthetsskull plånboken, för att kolla att visa-kortet låg där det skulle. Nix. No visa-card. Fredrik hade lånat det, och glömt att lägga tillbaka det.
Insåg att jag skulle bli tvingad att gå hela vägen till skolan med väskan med både dator och calculus i. Dvs, ett ton last.
Insåg en sekund senare att jag inte hade någon matlåda. Och inga pengar. Och jag skulle inte åka hem förrän sena kvällen. Fredrik svarade efter ett x antal samtal. Och vad gör min prins? Åker in med kortet!
Tack älskling. Jag kan inte klandra dig för att ha glömt att lägga tillbaka visa-kortet, när jag är så fumlig som jag är :) Hade lika gärnat kunna vara jag.
Morgonen tillbringades med Sandra, och vi pluggade matte på café ångströms. Sen väntade 4 timmar matteföreläsning, och framåt eftermiddagen vankades det mattelektion.
Därefter mötte jag upp L och vi satte oss framför dumburkarna och försökte komma fram till någon lösning. Eller, lösning var väl att ta i, däremot en början till lösning av det gigantiska problemet som tog 50 timmar att lösa för en av snillena i klassen. Huga. Men jag vet, att jag kan fixa det :)

Nu, är jag äntligen hemma. och jag har inte ens träffat lilleman. Jag önskar nästan att han skulle vakna och vara pigg en timme, så jag fick busa lite!

Natti, natti!