Jag trodde att vara ensam hemma en lördagmorgon innebar, just sovmorgon. Icke.
Självklart, så ringer min sämre hälft klockan 07.30 för att  han är "pratsjuk". Fy faan vad elakt.
Jag som satt uppe sent igårkväll och pluggade, och jag behöööövde sova uuuuuut. Kunde jag somna om efter det?
Självklart inte. Istället för utsövd och fit for figth sitter jag nu med en mega huvudvärk och allmän irritation.
Jag vet vad jag ska göra nästan gång Fredrik är ensam hemma. Jag ska ringa var 5:e minut. Det värsta är att han aldrig skulle vakna av att det ringde. Livet är orättvist.

Slut på gnäll, jag ska vara jävligt tacksam att jag fått sova oavbrutet flera nätter i rad, det har nog gjort susen!
Kanske dags för en promenad i solskenet?
Sen ska jag plugga, plugga och idag är jag mer motiverad än gårdagen. Då satt jag hela långa dagen i datasalen och försökte få bukt med inlämningsuppgift 2. Jag började ge upp när den bästa labbassistenten av dem alla inte kunde hitta den bug som letat sig in i mitt program, och förklarade det till hela som magiskt. Det gjorde inte saken bättre att han var tvungen att dra hem för att bjuda folk på middag. Nåväl, om jag inte hittar rätt på det själv får jag nog hjälp sen. Nu ska jag fokusera på de två tentor jag har framför mig.

Han en underbar lördag!