Hemma i Norrland. Det är fantastiskt att vara här. Efter mycket slit, har jag fått belöningen.
Innan jag åkte hann jag även med en liten visit hos de nyblivna föräldrarna, Lena och Per. Han var fantastisk, ja, inte Per, utan MAX! (Det är inget fel på dig heller per). Så liten, och så fruktansvärt söt. Lena frågade mig en massa frågor om hur det var när liam var liten, och jag förundras över hur man kan glömma bort sånt. Det verkar vara vanligt, men jag förstår fortfarande inte.

På måndag kommer sis hit med Linus. Jag kan knappt bärga mig. Han måtte blivit stor nu, lillgrabben.
Liam har varit bra i magen sedan vi började köra laktosfritt, men ikväll kom slemmet tillbaka..... :( Hoppas att det kommer att ordna upp sig, men som det är nu verkar han inte ha ont iallafall, och det är ju alltid skönt.
Han är på ett strålande humör, och gosig också! Mysponken.


Nu väntar melodifestivalen, det känns faktiskt väldigt spännande, och oförutsebart iår!