Snuttekanin efterlyses
Nej, åh nej.
Våran kaninsnutte är borta.
Eller, det är ju såklart Liams.
Men jag bär ju halva ansvaret att
den aldrig någonsin får försvinna
utom dessa väggar.
Han hade den senast i vagnen
påväg hem från farmor och farfar.
Jag är ganska säker på att vi
inte tappade den på vägen.
Vilken, förbenad tur att vi har två av dem.
Men nu är det faktiskt så, att den som
liam har under huvudet just nu
är i enormt stort behov av en tvätt.
snälla snuttekanin, kom tillbaka till oss!
Ååå nej,jag bävar för den dagen Ebbas Mjau försvinner...hoppas ni snart hittar på kaninsnutten.
Ja samtidigt tycker jag ju otroligt synd om dom, och hon 6-åringen har ju inga i hennes ålder här på gården och hon får sällan vara med dom äldre och leka så det är ju synd om henne,men vissa dagar orkar jag inte vara så förstående,speciellt inte kvart i nio en lördagmorgon :-)
Trevligt :P
Hej!
Hjälp va´ Lliam är lik din far.
Nyfiken som jag är måste jag ju titta in på din blogg lite nu och då. Ni verkar ha de gott.
Sköt om er!
Kram Angelica
ÅÅÅHHHH NEEEEJJJJ, KATASTROF! Det här går ju INTE. Vi som pratat om att TVÅ kaniner var för få... och nu finns det alltså bara EN ENDA! Jisses. Men om ni hade den senast i vagnen, och den inte försvann på vägen hem, vart fasen kan den då ha tagit vägen?