Kvällen börjar som vanligt med att Liam är yr som en höna och vägrar sova. Runt 20.30 går vi in och lägger honom
och då börjar han gråta och säga "ajaj". Han somnar. Han vaknar. "ajajaj" kommer från hans mun. Han somnar. Och vaknar. Samma visa. Vi förstår inte vart han har ont, så vi öppnar upp på blöjan för att kika. Ja visst. Där är den. Den där knölen han hade i ljumsken förut också, när vi ringde sjukvårdsrådgivningen. Den här gången är knölen ganska stor, och hård. Han somnar om igen. Och eftersom dom förra gången inte hade en aning om vad det var och sa att det inte var någon fara så tänkte vi avvakta ett tag. Så, vi avvaktade. Tills han vaknade igen och skrek "ajajaj", lite mer denna gång.

Han pekar på toaletten. Jag går dit med honom. Han pekar vidare mot skötbordet. Tyckte att det verkade så konstigt att han skulle vilja dit. Sen pekar han på sin neccesär. Jag tar fram alvedonkartongen och frågar om han vill ha.
Han nickar sakta.
Om Liam frivilligt vill ha en alvedon-supp i rumpan, då har han ont, det är en sak som är säkert.

Han skakar. Tillslut börjar ögonen försvinna på honom. Vi får ingen kontakt, och han bara hänger i min famn.
Shit. Vi får inte tag i någon varken på akuten eller sjukvårdsrådgivningen, så jag ringer syrran som tror att det kan vara bråck och hon säger att vi borde åka in. Så, vi åker in. Inte så svårt val, när vi inte får någon riktig kontakt med honom och allt han gör är att sakta nicka.

Han somnar i bilen, och när vi kommer fram piggnar han till. När vi äntligen får träffa en läkare är knölen borta.
Liam är pigg igen. TYPISKT. Eller, skönt att han piggnade till men det är väl ändå typiskt när man suttit där i en timme och väntat. Som tur var så trodde inte läkaren att det inte var något fel på honom, efter det vi beskrivit. Vi blir uppsatta på väntelista för operation för ljumskbråck. Tydligen är det vanligt, speciellt på pojkar och på höger sida.
Så, nu väntar operatino om 1-2 månader.

Ljumskbråck beror på att en del av bukhinnan och tarmen pressas ut genom bukväggen. Det är inte farligt, men om det blir ett inklämt bråck måste det opereras akut. Tur att det gick tillbaka igår, men de känns lite läskigt när man inte vet när det kommer tillbaka.... Nästa gång knölen kommer fram ska vi försöka trycka tillbaka den själva vilket känns lite svårt och skrämmande. Och om det inte går tillbaka och han har mkt ont får vi åka in akut, men det hoppas vi inte händer!