Ikväll vrider jag och vänder på tankarna. Jag har haft en alldeles
egen kväll, Liam somnade 20 och F umgås med sina nya
arbetskamrater. Jag har tänt ljus och tittat på en otroligt sorglig film.
Jag har gråtit och nu önskar jag att tiden bara fick stanna upp för en
liten stund. Ibland behöver man den där tiden, tiden då allt bara får komma
utan att vardagen rusar förbi och man inte hinner stanna upp
och tänka. Saker i ens liv händer, utan att man egentligen hinner
pausa, känna och tänka efter. Vardagen rinner på så fort,
och man har hela tiden så mycket att ordna med och göra.

Även fast det kan låta deprimerande, så tycker jag att de här
grubblerikvällarna är ganska sköna. Dom behövs för att komma
ifatt, och det brukar kännas bra mycket skönare dagen efter.