Tidigt imorse hör jag någon som gråter inne i sitt rum.
Det är Fredriks dag att stanna hemma, och jag har
en heldag i skolan som väntar. Jag överväger några
sekunder att låtsas som att jag inte hör, för jag måste
bara måste få sova lite till. När jag inser att Fredrik faktiskt
inte låtsas sova han med, utan sover tungt och att det
skulle ta dubbelt så lång tid att få honom att gå upp än
att göra det själv går jag upp. Lilleman är inte ledsen,
han är arg. Han ska ha helikoptern.

-"Gå in till mammas och pappas säng och kryp ner ska mamma
hämta helikoptern åt dig".
Nöjd med vad mamma just sagt till honom kryper han ner i sängen.
Mamma hämtar helikoptern. Tänk vilket minne hon har också,
den där mamman som vet precis vilken låda den enda hela
helikoptern ligger i. Väl tillbaka inne i sängen får sonen ett utbrott.
-"NÄÄÄÄÄEEE, jag vill ha mååååååånga heffkotter!!!"
Han är inte bara lite arg, han skriker. Och skriker och skriker.
Mamman vet precis vart det ligger en till helikopter. En liten
med bara en vinge. Nöjd smiter hon iväg och hämtar den, allt
för att få tyst på eländet och få sova ett par timmar till.
Väl tillbaka i sängen blir sonen ännu argare. Han skriker om
möjligt ännu högre.
-"Jag ha tooooooooja heffkottern!!
Åh nej, tänker mamman. Jodå, hon vet precis vart den finns
av alla andra tusen leksaker som finns i lägenheten. Den ligger
i bagaget i bilen. Fan. Efter många försök till övertalan slutar
ungen skrika, slurpar i sig en flaska välling och slocknar.

Klockan är vid det här laget 04.13. I samma ögonblick som
sonen börjar snarka känner mamman hur hungern börjar
ta över. Fan. Jag måste måste måste sova. Väckaren är ställd
på 6, och en 12 timmarsdag i skolan väntar. Tillslut somnar hon
om.

Kliver upp med grus i ögonen kl. 6 och när hon står och
borstar tänderna hör hon någon som är arg och skriker.
En yrvaken Lilleman har vaknat och klivit upp. Han kommer in
och smågråter "ja ha heffkottern."
Den underbara mamma som hon är tar hon ungen i famnen,
drar på sig ett par skor, letar rätt på bilnyckeln och går ut
och hämtar helikoptern. När han får syn på den, liggandes i
baksätet börjar han om sitt skrikande, och ska minsann INTE
ha den helikoptern. Såklart, så har han drömt om någon slags
helikopter. Vilken kommer vi aldrig få veta, men jag hoppas att
den inte återkommer.

Iallafall, så ska hon därefter äta frukost. Hon VET att det inte
finns särskilt mkt i varken skafferi eller frys. Ingen fil. Bara
hårt bröd. Ett riktigt fattighus. Men hon visste det redan innan
hon gick och la sig kvällen innan, så hon har ställt in sig på
att göra en rejäl portion gröt innan hon drar iväg.
Hon upptäcker att mjölken har gått ut. Och äter gröt utan
mjölk. Hårdbröd med bara smör.

Nej, det slutar inte här. Dags för lunch i skolan, men lunch
det hade hon faktiskt med sig. Eller? Hade hon glömt
matlådan på byrån i hallen? Jovisst.

Hemma är hon nu, 13 timmar senare. Klev in i en helt nyskurad
lägenhet, med ett sött sovande barn i sin säng.

Det är tur, att det alltid finns guldkorn att glädjas åt.