Ofta när jag åker hem med en senare buss, är det ett fyllo
som åker med. Han dricker sin öl, är riktigt smutsig och ser
härjad ut. Han är inte gammal, jag skulle tippa runt 35. Jag
tycker det är obehagligt med fyllon. Speciellt när jag själv
är nykter, som jag ju alltid är, och kanske också extra obehagligt
mitt i vardagen, och på en buss. För man kan inte ta vägen
någonstans på en buss, om dom skulle komma.

Iallafall, så tycker jag att det är obehagligt. Men igår, när
jag såg detta fyllo komma med en barnvagn och sina två
söner blev jag riktigt illa berörd. För han var lika full, och
lika smutsig som vanligt. I barnvagnen satt inget barn,
utan där låg systemkassen. Barnen gick bredvid, i åldern
4-6 år gamla.

Paniken fylldes i mig. Jag vet att dessa stackars barn finns
överallt omkring oss. Men när man inte ser dem, så kan
man skjuta det ifrån sig. Men som igår, så kom det så nära
inpå mig, och jag inser att bara på sätet bredvid, finns det.
Och när man väl har sett, så är det så svårt att glömma.

En av barnen hade en nyköpt glasstrut i handen. Pappan
sa åt honom att kasta den när han klev på bussen, och
sa även åt honom att säga en väl inövad replik till buss-
chauffören. När pojken stiger in i bussen säger han skamset:
-"du ska inte vara så grinig nästa gång."
Busschauffören förstår nog inte riktigt vad han menar, med
full rätt eftersom han inte yttrat ett ord ännu.
Pappan flinar och säger:
-"han hörde nog inte vad du sa *****" varav pojken säger meningen igen.
Eftersom busschauffören fortfarande inte förstår ett jota
skrattar pappan och säger:
-"han menar att du inte ska vara så grinig nästa gång för att
han slänger glassen i bussens sopor."
Han tycker att det är helhäftigt vad han lärt sin son att säga.
För precis såna kommentarer brukar han själv slänga ur sig
till chaufförerna. Alltid hittar han något att gasta och skrika om.

Jag grät när jag kom hem igår. För jag tänkte på dessa stackars
barn, och undrade hur deras helg kommer att se ut. Jag vet ju
inget om dem, kanske har pappan nyktrat till, och kanske har
dom en fantastisk helg tillsammans.

Idag känner jag mig något bättre till mods, för idag sitter jag
inte nära dem på en buss. Jag ser jag dem inte, jag är dem
inte nära. Ju mer timmarna går, desto mer kommer jag att
glömma vad jag sett, för att tillslut inte tänka på det längre.

Och det man inte minns, har inte hänt, right?