---

KÄRLEK

Kärlek är ju så mycket och svår att beskriva. Som de flesta beskrivit kärleken
i sina inlägg så kan kärleken variera otroligt mycket mellan både människor,
syskon, vänner och djur. Kärlek är något varmt, något som brinner. Men kärleken
kan också göra ont, och den kärleken som kanske gör mest ont är den kärlek jag
tänker skriva om.

All sorters kärlek är fantastiskt. Men det finns en kärlek som inte går att jämföra
med någon annan kärlek och det är kärleken till sina barn.
Kärleken till sina barn är ojämförbar och obeskrivlig.
Den kärleken jag känner för mina två barn är den starkaste kärleken jag upplevt.
Samtidigt som det är underbart att få älska två individer till den graden så gör det
fruktansvärt ont att tänka på vad som skulle hända om jag någongång skulle förlora
dem. Jag tror att jag har gått igenom de flesta tänkbara scenarion som skulle kunna
hända med mina två guldklimpar, allt från att jag tappat en kastrull med kokande
vatten över dem till att de brutalt blir mördade och det är så jobbigt varje gång man
tänker i de banorna. När man själv får barn, så inser man hur högt älskad man är av
sina egna föräldrar.

Nu är mina barn bara två småfisar och jag kan ju bara tänka mig hur mycket jobbigt
man kommer att få uppleva under åren när barnen har det jobbigt i skola, med vänner osv.

När jag ändå skriver om kärlek vill jag också skriva några rader till min själsfrände Fredrik.
Du är min stolthet, min trygghet, en bästa vän, min stöttepelare i allt och den vackraste
jag vet! Jag älskar allt du gör för mig och för barnen varje dag!
PUSS PÅ DIG!!