Du har så rätt i det du skriver -man måste tänka mer på sig själv, men som du skriver är det inte alltid lätt i vardagen när tiden bara rinner förbi. Jag har börjat tänka på det mer o mer -jag stänger igen datorn oftare än jag gjorde förut, vissa kvällar tittar jag inte på datorn alls. Tänder ljus och bara slappnar av gör jag var o varannan kväll. Min största "för mig själv"-hobby just nu är att läsa -där är jag periodare. Men när jag har läsperioder så är jag tillfreds med det, jag läser när jag har tid över -tex när barnen sover. Det är jätteskönt och jag slappnar verkligen av när jag "flyr till andra världar".



Det finns så mkt små ting som gör det egna välmåendet gott -det gäller bara att ta tillvara på de sakerna.



Kram

Otroligt tänkvärda ord Bella! Man är så fokuserad på att alla andra ska ha det bra att man glömer bort sig själv. Man lever ju inte som man lär direkt, upptäckte tex idag att Joline och Sebastian hade rejäla kläder och skor på sig, medans jag bara hade slängt på mig ett par sneakers i alla stress när vi skulle ut bland vattenpölarna och leran...

Jag är VÄLDIGT dålig på att avsätta tid för mig själv, fastän jag vet att jag MÅSTE få den där egentiden. Bara några minuter... Oftast går det för långt och jag får ett frispel och bryter ihop. Inte det bästa men jag jobbar på att bli bättre på det... =)

Jag tror absolut att grunden till bra relationer med andra bottnar i att man mår bra i sig själv. Jag brukar tänka att man måste kunna ”leva av sin egen kraft” och inte hela tiden vara beroende av bekräftelse från andra och vad de tycker. Även om relationer med andra människor förstås är essentiella har man grunden hos sig själv.



Svårigheten ligger kanske i hur man faktiskt blir tryggare i sig själv och låter bli att oroa sig, det kan ju vara lättare sagt än gjort. Men att ge sig själv tid, lyssna på sig själv och respektera sig själv är viktiga delar i det. Det är kanske det som är att ge sig själv kärlek?



Jag känner igen det du beskriver att livet går fort, det är lätt att bli stressad av allt som ska göras och alla måsten runt omkring.

Jag tror att man får försöka lära sig att lyssna på sig själv och känna igen ”varningssignalerna” på att man är för stressad. För mig känns det lite som att jag har tappat min förankring i jorden och hela tiden är ”på tå” på något sätt, går från den ena sysslan till den andra ochblir lättirriterad. Då vet jag, då behöver jag landa.

En konkret sak som kanske är lite uttjatad är att andas, men för mig kan få saker så effektivt lugna mig när jag är stressad och uppvarvad som att andas långa djupa andetag. Det får verkligen ”systemet” att slappna av.

Ibland kan vila för mig vara att hänga tvätten eller diska i lugn och ro medan Cédric leker med Linus. Jag tror att man kan finna små stunder att stanna upp och vila på i det vardagliga. Konsten är kanske att inte tänka på allt som ska göras hela tiden, utan släppa taget då och då och stanna upp lite där man är.



En annan sak som jag brukar tänka på när jag prioriterar är att vara noga med att inte tänka att ”jag inte har tid” att göra det ena eller det andra. Att man ”inte har tid” att göra en sak betyder ju oftast att man inte prioriterar just det. Men man väljer ju vad man vill göra och inte. Jag vet inte om jag lyckas formulera vad jag tänker nu, men om jag istället för att tänka: ”jag måste putsa fönstrena men jag har inte tid för att jag måste laga mat, damsuga och torka golven” tänker: ”jag ser att fönstrena behöver putsas, men jag väljer att inte göra det nu” så blir jag inte ett offer under min tidsbrist utan tar ansvar inför mig själv att jag har valt att inte göra en sak just nu. Allt har sin tid.



Tänker också på ett citat som jag såg i serien Nemi: ”Ingen har någonsin legat på sin dödsbädd och tänkt: jag borde ha ägnat mig mer åt hushållsarbete medan barnen var små.”



Det här inlägget kan bli hur långt som helst, det här är sånt jag har tänkt mycket på, men här sätter jag punkt.



Lycka till och stor kram till dig!