Fem minuters tystnad. Tack Anna-Karin för det.
Nu har jag varit själv med barnen från morgon till kväll i 13 av 16 dagar. Det börjar kännas
och jag välkomnar varmt Freddes semester som börjar om... några timmar!
Hurra hurra hurra hurraaaa!

Något som är rätt förvånande ändå, är hur bra rutiner man har när man är själv hemma
med barnen. Ja, rutiner måste jag ha eftersom Liam inte roar sig själv ens 5 minuter.
Jag måste göra så mycket som möjligt under morgonen för sen är det i princip omöjligt.

Liam är och har alltid varit ett överaktivt barn, och än om jag älskar honom högre än himlen
är det ofta påfrestande att alltid måsta aktivera, aktivera, aktivera. Det är aldrig någon lugn
stund här hemma och får han inte min uppmärksamhet i form av lek ser han till att få den
genom att hitta på saker som gör att han får den. Då ger han sig på lillasyster eller hittar på
bus. Utomhuslek är det som fungerar bäst, då är han oftast lugn som en filbunke så vi försöker
hålla oss utomhus så mycket som möjligt.

Nu dags att kolla om lillstrumpa tänker vakna och bege oss till skogen för att göra dom andra
vildarna sällskap!