Tjolahooooopp vad glad jag är! Har precis sprungit första löprundan sen det berömda
fallet i augusti och tog mig runt 5km utan smärta! LYCKA! Att träna är så viktigt för mig
och jag har märkt att jag varit mer nerstämd än vanligt på sistone och nu inser jag ju
varför. Det är ju solklart, för att jag inte har tränat såklart! Och jag har inte ens tänkt
på det...

Nu jääääklarrr ska jag gå ner mina extrakilon även om dom inte är så många. Grymt
peppad är vad jag är! Och så hoppas jag på en snörik vinter med många turer i
skidspåret!