Resan bokad
Nu har Liam fått sin 6-månaders spruta. Det gick otroligt bra, skrek till lite vid sticket bara. Skönt. Kurvan gick dessutom inte neråt längre, utan han hade gått upp nästan ½kg på nästan 3 veckor.
Trevlig helg alla!
Återigen under uppbyggnad.
Satt och hjälpte en vän till mig att fixa bloggen, och vart så sugen på att fixa min egen. Tyvärr så kom jag på efter några minuter att jag verkligen varken har tid eller ork att göra detta just nu, det får bli en annan dag. Nu väntar sängen och ett antal Ma-uppgifter!
Imorgon är det bvc och spruta som gäller. Usch, jag tycker inte om när Liam är ledsen. blä. Men jag vill inte att han ska få läskiga sjukdomar heller, så det är bara att pallra sig dit :)
godnatt vänner.
Tisdagkväll.
I lördags kom Lotta, Linus och Daniel förbi. Vart några fler glas vin än jag planerat och vips var klockan halv 4 och vi satt fortfarande ute :) Men mycket skratt vart det, jag är glad att Daniel träffat Lotta, en sån underbar tjej!
Annars händer inte mkt. Skulle ha träffat Johanna i måndags, och jag är sååå grymt ledsen att det spöregnade så mkt så jag inte kunde åka in till stan med Liam :( :( :( Hade sett fram emot det så enormt mycket. Men det går fler tåg får vi hoppas. Liam är piggelin och härjar hela dagarna, man får inte en lugn stund här hemma. Hittar allt och blir arg när han inte får tag i det han spanat in. Jag har kommit igång med promenaderna igen -skönt! Imorgon är det babyrytmik som gäller, ska bli roligt att se hur det går denna gång. Förra gången gick det ju riktigt bra.
Några bilder på guldklimpen
Matten påbörjad.
Annars händer inte mkt här. Har kommit igång med springningen nu, var ute imorse och jag är sååå stolt att jag tog mig i kragen. Man blir ju så pigg och glad.
ha en bra dag!
Dopfest!
Helgen började med att mor, far och syster kom hit på torsdag eftermiddag. Det var roligt att få träffa dem och allra roligast att de fick träffa Liam. Syster begav sig till Stockholm för att träffa en kompis och hon kom tillbaka på fredagkväll. Fredagen gick åt till att leta dekorationer och blommor till dopfikat, jag och mamma sprang runt på stan halva dagen och sen var det pyntning och sånt som gällde. På lördagmorgon kom Mia & Henke, åh vad härligt det var att få krama om Mia! Sen var det dags för dop. Det gick alldeles utmärkt, Liam varken skrek eller grät. Han hade sååå mycket att titta på fast ett tag vart han lite uttråkad och började blåsa bubblor. Då var det lite svårt att hålla sig för skratt faktiskt :) Johanna sjöng "sång till friheten" med Björn Afzelius, det var såå vackert! Lilla Tea hade lite svårt att sitta still så hon sprang runt i kyrkan men det var mest bara gulligt :) Sen var det dopfika, med smörgåstårta och vanlig tårta. Liam fick massor med paket, jättefina presenter verkligen!
Helgen har gått fort och nu har alla åkt hem. Lite skönt också att det är över, det är ju lite att planera och fixa med, även fast min mamma hjälpte till med det mesta och även Fredriks mamma som gjorde supergoda smörgåstårtor. Var helt underbart att få träffa Mia, är så otroligt stolt att just hon är Gudmor till min son! 
Åhhh, får man bada här??
Liam får syn på farmor.
Far, mor och två stolta gudföräldrar.
Liam hos farbror Daniel
Liam har fått en fin solhatt :)
Fler bilder hittar ni på:
www.bilderpaliam.pixbox.se
Helgen som gått
En toppenhelg har jag haft, med shopping, kinamat, drinkar på terassen, eurovision, grillat och ytterligare shopping. I fredags gick jag och Lena ut och åt kinabuffé, satt och snackade gamla minnen och skrattade sen gick vi vidare till terassen där vi drack ett par drinkar. Eftersom fredagar är min tröttaste dag och vi skulle upp och shoppa loss på stan på lördagen gick hemfärden rätt tidigt, vid halv 12 var jag hemma. På lördagen gick jag på stan i 6 timmar, åh vad roligt det var. Lena kom vid ner vid 12, sååå längesen vi gick på stan tillsammans så det var otroligt mysigt. Köpte ett x antal leggings(me like). Tacka vet jag stl. 170 på barnavdelningarna, mkt billigare och lika fina och söta som vuxen-leggings. Det vart ett par ljusrosa och ett par ljusgrå, båda med spetskant. Sen blev det ett par rosa-vita-rutiga, ursöta! Och ett par vita i spetsmönster, också otroligt fina. Sen blev det en tunika, en lång klänning-tröja, en jättesöt klänning till dopet och ett par grå jeans-shorts. Är hur nöjd som helst, känns som att jag mer eller mindre har fått en ny garderob med alla kläder jag fick när jag fyllde år och som jag köpt. Tacka vet jag presentkort !:) Sen åkte jag hem, klev av bussen hos svärföräldrarna där Liam höll till, sen grillade vi där och såg eurovision. Vilket skämt den tävligen blivit. Usch, The Ark som hade en sån bra låt. Vi röstade innan vilka vi trodde skulle bli 1:a, 2:a och 3:a. Och eftersom jag är så förutseende så gissade jag på Serbien som 1:a, och tänk så rätt jag hade! Inte för att jag ville att den skulle vinna. Idag har jag varit med svärmor till Gränby, hittade en helt underbar omlottklänning som jag köpte, passade mig perfekt! Sen var vi och tittade på Emmys fotbollsmatch i Gamla Uppsala, duktiga var dom och vann med 7-0.
Nu är jag trött och less, redan söndag, fy vad trist. Men nu är det inte många dagar kvar tills mor, far och syster kommer ner, längtar otroligt mkt!
Lena och BB.
Britt, Carl-Fredrik, Elita, Klas, Tina och alla andra. Som jag saknar dem.
Ikväll ska jag till Lena, vi ska ha en riktig Lena-Bella-myskväll. Dock utan big brother. Men den ska nog bli bra iallafall :) Känns helt underbart att åka iväg själv, och bara vara jag för en kväll. Utan att tänka på att det ska matas, badas, nattas och tusen andra saker som hör till. Jag klagar inte över att det är jobbigt att ta hand om Liam på något sätt, jag bara njuter av tanken att få vara Bella - bara Bella. Kliva på bussen utan vagn, kliva av bussen utan vagn. Gå ut och äta och veta att jag faktiskt kommer att kunna äta min mat i lugn och ro. Inte tänka på att vara hemma en viss tid för att det ska sovas, nattas. Bara vara jag.
Tack Lena för att du finns i mitt liv. Tight som spaghetti utan smör. Tight som ihoplimmat lego. Minns du?
Utveckling
Liam blir om några dagar hela 6 månader. Ett halvt ÅR har gått. Och här händer det grejer!
En liten uppdatering:
- Liam sitter nu helt utan stöd i ganska långa stunder. Man får dock vara med och passa, för rätt var det är så tappar han balansen och ramlar omkull.
- Han skrattar högt hela tiden, speciellt när han sitter på pappas axlar.
- Att ligga på mage är fortfarande inte det bästa han vet direkt, men när han väl ligger där gör han små försök att dra upp benen under magen.
- Han har upptäckt sina händer, ligger och studerar dem noga, vrider och vänder sakta.
- Likadant med allt annat han håller i, studerar noga.
- Bankar allt han får tag i! Skakar och får allt att låta.
- Han nästan springer fram i gåstolen, och ställer sig upp mot alla möbler.
- Titt-ut leken är bland det roligaste som finns.
- Han bajsar fortfarande allt som oftast när man tar av blöjan.
Det var en liten update om vad som händer. Just nu ligger Liam med 39 graders feber och sover i pappas famn. Håll tummarna för att han piggar på sej!
Poesi & nostalgi.
För ett par år sedan slutade jag skriva dagbok. Perioderna mellan anteckningarna blev längre och längre, och jag har många gånger tänkt; Varför skriver jag inte längre? Fanken vad dum jag är som inte skriver en rad längre, det är ju så roligt att ha kvar. Men när jag tänker efter kan jag se ett mönster i mitt skrivande. Under de ljusa perioderna har jag alltid haft ett uppehåll, och tvärtom under de lite mindre ljusa perioderna. Ja, och de här senaste två åren då? Jo, jag har faktiskt varit lycklig. Lycklig på riktigt. Lyckligt inifrån och ut.
Jag har inte behövt skriva, för att jag faktiskt inte haft något dyster att skriva om. Egentligen ska jag vara tacksam över att jag inte skriver längre, men samtidigt saknar jag det lite. Saknar alla djupa funderingar, saknar att läsa texterna i efterhand. Saknar förmågan att kunna tänka sådär invecklat och konstigt. Men nej, i det stora hela är jag faktiskt glad att mitt liv faktiskt vände där någonstans. Nu låter det kanske som att jag varit världens mest deprimerade människa, men riktigt så är det inte. Men jag tänkte nog väldigt mycket, kanske alldeles för mycket på alldeles för komplicerade saker. Jag analyserade allting alldeles för mycket, förväntade mig alldeles för mycket att få lika mycket tillbaka som jag faktiskt gav vissa människor i min omgivning.
För en månad sen återupptog jag skrivandet. Men nu fylls raderna av något helt annat. Jag insåg att jag glömmer alldeles för fort alla steg i Liams utveckling. Redan nu har jag glömt vad som hände för en månad sen och det skrämmer mig. Nu skriver jag en rad så fort något nytt händer, än om det bara blir en rad eller två. Nu handlar meningarna om något värdefullt, om ett alldeles nytt livs upptäckter, framsteg och personlighetsdrag. Meningarna fylls av positiv anda och lyckliga dagar.
Såhär i efterhand är jag otroligt glad att jag skrivit alla dessa böcker. Hur dystra de än må vara är det fantastiskt att kunna gå tillbaka och se hur livet såg ut. Och hur man uppskattar livet man har sedan! För som jag tidigare skrev, man glömmer så fort. Och ibland kanske man behöver gå tillbaka, för att kunna uppskatta det man nu har.
We do not see things as they are. We see them as we are.
