Bara Bella

För några dagar sedan tog jag det kloka beslutet att dra ner på kalorinivån och ökat motionstiden, ganska mycket. Har stoppat i mig alldeles för mycket under ledigheten, och nu är det dags att få bort extrakilona som så envist sitter fast. Bryr mig inte så mycket om kilona i sig, bara midjemåttet kan bli lite mindre. Men man blir hungrig av att äta mindre än vad man är van. surprice?
Nåväl, om några dagar har nog lilla magsäcken vant sig. Och dessutom mår jag faktiskt så mycket bättre när jag vet att jag ätit lagomt, och motionerat! Blev promenad med J både lör, sön och tis. Idag trotsade jag och E regnet och begav oss på en runda. TACK för den. Du är en fantastisk människa; varm, öppen och lättsam.
Kände mig som en dränkt katt när jag kom in, det plaskade om skorna, och håret var igenomblött. Sitter här nu frusen och funderar om jag borde ta en varm dusch och krypa till kojs.

Har tänkt ta upp Bodypump-träningen på onsdagar, ingen som har lust att hänga på?
Kostar 450:-/termin, dvs, väldigt billigt. Dessutom kan man ju gå på gympa, aerobics och cirkelträning också.
Ni kan väl fundera på saken? Bodypump är ju inte konditionskrävande heller, och ingen koordination.

Nu har jag jobbat färdigt för den här veckan. Känns skönt, 2 dagar var precis lagom. Nu förvånar det mig inte om dom ringer imorgon

Varje morgon, flera dagar i rad har liam sovit tills 8. Tro mig, det är som en dröm! Men igår, när han var vaken tills halv tio, och jag själv inte lyckas somna förrän vid 2-snåret,  så vaknar han naturligtvis i vanlig ordning, mellan halv 7 och 7. Fredde som var lika trött han frågade mig, "visst skulle du byta bilen mot två dygns sömn?". Ja, det skulle jag! Utan att tveka. Kanske inte ett klokt beslut, men jag skulle verkligen behöva lite sömn. Inte en enda natt den senaste månaden har han sovit bra, rullat runt runt, och bökat. Nåväl, våran sömn kommer nog så småningom.

Var ute i spåret kl. 9 med Jenny, härligt! Nåväl, iallafall efteråt. Kan lova att kondisen försämrats avsevärt under de månader jag pluggat, dags att ta tag i det kanske?

Nu snart väntar lunch, och därefter en powernap med Lilleman.

Vad är era planer för dagen?

Nånting är på tok hos familjen Andersson-Sjödin. Sonen i familjen som oftast är en glad härjande buspojke har idag förvandlats till en väldigt ledsen, mammig pojke. Antingen är det tänderna som spökar, allmänt hängig, en dålig dag eller helt enkelt en fas i utvecklingen. Det jobbiga är att inte veta. Men, eftersom mamma är hemma och kan bära runt och göra honom nöjd antar jag att det är okej. Det går ju över, konstigt vore det annars!

Dagen började med en promenad runt 5:an i spåret med Jenny. Riktigt blåsväder, men dock väldigt uppfriskande och en perfekt start på dagen. Skönt att komma ut, motionera och samtidigt prata av sig lite. Därefter blev det en kort promenad med Liam i vagnen, som bara skrek och skrek och var övertrött, men vägrade somna så istället blev det till att vara ute med honom och låta honom gå runt runt runt. Synd bara att det som lockar allra mest är alla grannars tomter, för att inte prata om dagmammans alla leksaker som står ute :)
Kan lova att han hade en riktigt fin och röd näsa när han kom in. Därefter blev det lunch-lagande och därefter sömn för alla i familjen, i två timmar, riktigt skönt! Sen skulle vi in och handla... och jag kan lova att jag var lagomt seg efter att ha sovit, så jag och Liam stannade hemma och myste, så fick Fredde åka in själv och handla :)

Jag och Fredde bestämde oss för att äta våran middag när Liam somnat, skönt ibland att bara äta i lugn och ro. Tji fick vi. Det borde vi väl ha fattat att Liam inte tänkta somna i vanlig ordning klockan sju! Nehej, ingen fridfull middag idag. Dock har han härjat som aldrig förr ikväll, och grinigheten försvann för ett par timmar.

Imorgon, börjar dagen med promenad igen. Därefter kommer sötstrumpa Lena hit och hälsar på oss. Det ser vi fram emot!! Vill känna bebismage!

Godnatt vänner.

Idag har vi shoppat. Så roligt att komma hem med lite nya, användbara prylar.
Det blev:
*En ny dvd.
*En videokamera
*Radio till köket
*Lite nya pennor, post-its, och block inför våren.
*Tröjor till Liam
*Och lite annat småplock.

Nu återstår bara att koppla in den där förbaskade dvd:n och digitalboxen från telia. Tyvärr har vi dock stora problem med våran Lcd-tv, då det knappt går att komma åt bakom för att sätta in några kablar. Har köpt s-videokabel, som jag inte får in. Känns som att den inte passar i uttaget bakom tv:n, men antagligen gör den det. Egentligen skulle vi behövt komponentkablar men till min stora glädje hittade jag på sibas hemsida en scartkabel som var anpassad att ha till Lcd-tv m.m så imorgon blir det till att åka in och shoppa en sån. Det finns ju faktiskt inget värre än att gå och vänta på att saker ska börja fungera.  Dessutom har jag ingen handyman när det gäller teknik, utan jag råkar vara den som får styra upp saker och ting.

Bytte en tröja till Liam, och köpte en till jättefin stickad tröja. såååå skönt att man kan börja köpa kläder på avdelningen för lite större barn nu, vilken frihet. Känns som att man kollat på samma kläder hur länge som helst på h&m, dessutom finns alldeles för få tröjor utan huva.

Det är skönt att vara på hemmaplan igen.  Nu kan jag slappna av, för nu har jag fått resultaten på båda tentorna. En 4:a på både, otroligt lättande! Dessutom var jag nära en 5:a på den sista, något jag absolut inte väntat mig!
Skönt att man får lite tillbaka efter att man tillbringat så många timmar framför böckerna. Nu känns det roligt att börja plugga igen, men jag vill gärna vara ledig några veckor till, och det är jag också!

Godnatt!

Igår var det dags att ta förväl av Sixten, att samlas och önska honom vila i frid. Begravningen var otroligt fin, och trots att han inte hade någon egen familj så var vi väldigt många. Nästan alla syskonbarn fanns på plats och blommorna på kistan var så fina. Efteråt samlades vi i församlingshemmet och fikade, och pratade minnen. Det var så roligt att höra alla pappas kusiner berätta om olika historier, de har ju haft honom i närheten hela livet och upplevt hans "aktiva" liv, medans han alltid varit gammal medans jag levt. Men det betyder inte att jag har några minnen, tvärtom! Han har ju funnits i huset intill, ända sedan jag var liten.

De första minnen jag har, handlar inte om några stora saker vi gjorde, utan små små men ändå så betydelsefulla saker. Som när han kom in på morgonen när vi var små och skulle läsa tidningen - varje morgon. Och varje morgon satt vi och väntade på att bärbilen skulle komma och hämta alla bär som han plockade i skogen. Jag tillbringade många timmar i hans hus, ibland låg vi och funderade i hans säng, ibland spelade vi kort, många gånger gick jag igenom hans lådor och tittade på bävertänderna och fågelklorna. Jag minns hur han jagade kaninungarna när dom hade rymt, och att han följde med oss ut i båten och fiskade. Ibland följde han med och grillade vid Lillsjön, men oftast var han hemma. Jag minns också om alla rävar och minkar han flådde, som satt upphängda på väggen. Ofta satt vi i hammocken om somrarna, och jag vattnade hans blommor, hämtade smultron till honom och glass från hans frys. Ofta fick man en dricka också, och godisskålen i köket var sällan tom. När jag var tonåring och skulle till Åsele-festivalen fick jag någon flaska rödvin, och någon deciliter skåne akvavit. Det är något jag sent kommer att glömma!

Åren gick, man flyttade hemifrån och jag minns att han alltid blev glad när man kom hem. Ibland fick jag höra att han tyckte att jag blivit tjock, och nästa dag kunde han tycka att jag blivit "spe"(smal). Han blev virrig, och fick ibland för sig att han skulle vara med på skidtävling, och ibland skulle han ut och jaga älg.

Sixten hade ingen egen familj, men jag vet ändå att jag och min syster var hans guldklimpar som förgyllde hans liv. Det hände någon gång att han frågade vem jag var när vi kom hem från Uppsala, men det konstiga har varit att han aldrig har glömt Liams namn, fastän det är väldigt annorlunda. Liam var också någon han tyckte var väldigt roligt att träffa, det märktes att det fick honom glad.

Nu är han borta från oss, och kommer aldrig tillbaka. Det känns märkligt, det är så tomt, så tomt. Man kan aldrig riktigt föreställa sig hur det känns när dom väl är borta, och fast man tyckte att han ibland alltför ofta kom in genom dörren(kunde vara 10ggr per dag) så saknar jag de där stegen på bron och ljudet av en dörr som öppnades. Varje gång mammas och pappas katt öppnar dörren utifrån så tror jag alltid att det är Sixten, utan att jag hinner tänka till. Det kommer alltid att vara tomt, om vårarna när vi kommer hem till påsk, om somrarna när han alltid brukade sitta med och få sig en whiskey när pappa grillade, om hösten när älgjakten var i fullgång och han var nyfiken på att höra om någon älg skjutits, och om vintern med julen.

Sorg, är en märklig känsla. Jag vill ju inte att han ska komma tillbaka till livet nu, för det är ju inget som är möjligt. Jag önskar heller inte sorgen att försvinna, för då skulle det kännas som att jag glömde bort honom, och det är det sista jag vill. Tomheten efter Sixten kommer aldrig att fyllas av någon annan, den kommer alltid att finnas där. Men jag kommer att minnas honom med glädje och kärlek. Som vanligt när någon går bort, tror jag att dom finns med oss. Att dom kan följa oss, att dom finns hos oss i form av skyddsänglar.

Vila i frid, älskade Sixten.

Himmelsk bananfudge ca 60 bitar

100 g skumbananer (ca 20 st)
4 dl strösocker
2 dl vispgrädde
100 g smör
300 g ljus blockchoklad

Gör så här:
Klipp skumbananerna i små bitar.
Blanda bitarna med socker, grädde och smör i en gryta. Värm på svag värme tills allt har smält. Höj värmen något om skumbananerna inte vill smälta.
Låt smeten sjuda på svag värme under ständig omrörning i ca 10 min.
Rör ner chokladen, bruten i bitar.
Tag kastrullen från plattan, rör om kraftigt tills massan svalnar något och får en ljusare färg.
Häll upp smeten i oljad form, ca 20 x 30 som.
Låt fudgen stelna, skär sedan i lagom stora bitar.
Förvara kallt!


Dessa godisar är enormt goda, och lätta att göra! :) try it!

Sjuk! Det passar sig inte. Har ingen ork, eller lust att plugga. Bara att härda ut. 3 resp 7 dagar kvar till tenta.
Snart är det jullov. Då ska jag:

• Åka HEM. Fira jul hemma hos mamma och pappa igen. Ska bli grymt skönt att bara vara hemma för en vecka.
• Gå på Sixtens begravning. Mindre roligt!
• Gå ut med mina vänner Frida & Markus på juldagen. Ser fram emot det enormt.
• Äntligen installera photoshop CS2 på datorn, och fixa bloggen. Usch, har inte ens haft tid med det sen flera månader tillbaka.
• Läsa böcker. Iallafall en. Vi får se vad det blir med det.
• Lösa sudoku.
• Se på film.
• Busa med Liam, heeela långa dagarna.
• Umgås med mitt hjärta Lena. Hoppas jag?
• Kanske Kanske få träffa mitt systerbarn! *kom ut nån gång!*
• Och viktigast av allt: jag ska INTE räkna matte!

Kärlek!

Skriv en önskelista med 7 önskningar. Det behöver inte vara materiella ting eller realistiska önskningar. Utmana 7 bloggare att göra detsamma.

Jag önskar...
1. ledighet

2. fler timmar på dygnet

3. Två godkända tentor.

4. Att jag kunde få bli moster nån gång!!!

5. Att alla får vara friska

6. att mormor och sixten har det bra.

7. att apelsiner vore färdigskalade.

Dagens Spel sudoku

Dagens Nuet Sängdags!